så jävla otillräcklig.

så jävla trött på att inte ha pengar.

jag trodde helvetet var att vara sjukskriven och leva på sjukpenning, sen började jag jobba igen och här får jag ännu sämre betalt.
SÄMRE BETALT ÄN SJUKPENNING.

and they say that IM SICK...

ingen i sverige kan köra bil, ALLA borde bli av med sina jävla körkort. (iallafall alla som körde mellan säffle-karlskoga den 17 jan mellan 19.00-22.00)

ursäktar mig för kassaste (är det ett ord?) uppdatering EVER.

klockan 13.37 idag (nu) (neeeeeeej vi är inga patetiska WoW:are någon utav oss)

ALLTSÅ...

idag lagade jag och R mat tillsammans,

ungefär i samma ögonblick som jag öppnar ögonen och inte kan andas så inser jag att jag också på detta är bakfull.

går upp, letar reda på bricanylen och går på toaletten. står framför spegeln och lägger märke till ärret på kinden. känslan av paniken slår till i magen. känslan av maktlösheten gör sig påmind. jag gör ett desperat försök och blundar för att trycka bort det, tänker på annat. < BR>
går ut till köket för att ta ett glas juice och lite frukost.
ångest.
ångest.
ångest.
hjärtat slår och hoppar över hjärtslag.
sätter på tvn och tittar på något värdelöst amerikanskt reality-show.
ÅNGEST - PANIK

andas... andas... andas...
lugnt... stilla.... fint...


R har vaknat och kommer ut från sovrummet, kikar in i vardagsrummet innan han går in till köket,
hans blick, hans fina "godmorgon" slår ner ångestmonstret med en fet jävla käftsmäll. bara sådär.


han kommer sedan och sätter sig i soffan bredvid mig och öppnar en coca cola och ger mig en puss.
helt ovetandes om att han hjälpte mig vinna kriget mot ångestmonstret för den här gången.

nu sitter vi och myser och kollar på "Gordon Ramsey´s Cookalong" och pratar lite löst om hur vi ska ha det i nya lägenheten. nu mår jag bra.

bakis och ångest. hade väl egentligen inte räknat med något annat. alkohol föder bakfylla och bakfylla föder ångest.

ska inte göra någonting idag. tv och datorn blir mina bästa vänner. R ska jobba hela kvällen så ska passa på att kramas med honom innan han går iväg.

astmig utav helvete är jag också.

 

alltså - this is the thing - JAG PERSONLIGEN, tycker att jag är helt fri från tvångstankar (på ett ungefär i alla fall). kan hända att folk i min närhet inte håller med.

saken är den att jag tycker verkligen inte om bakterier - det vill säga att jag tvättar händerna ofta. så fort jag egentligen gjort någonting, speciellt utomhus så MÅSTE jag tvätta händerna så fort jag kan. på jobbet är handspriten min bästa vän ♥. att gå på restaurang, handla - allt som flertalet människor gör - MÅSTE TVÄTTA HÄNDERNA.

offentlig toalett till exempel, jag har en jättefin ritual. först och främst - RÖR INTE HANDTAGET. öppna med armbågen. gå och "do ya thing". öppna dörren. tvätta händerna med tvål, men när du tar tvål - ta papper först så att du inte behöver ta på tvål-pump-grejen som ALLA tar på efter dom varit på toaletten. ha ett till papper till hands så du INTE tar på vattenkranen, torka händerna - och för guds skull - INTE I EN BLÅSA-GREJ. där är det FULLT av bakterier som åker runt. PAPPER PAPPER PAPPER. alltså ha papper redo från innan så du kan torka händerna med, annars måste du göra om allting eftersom du kommer ta i saker igen. KLAR.

MEN... ...ha givetvis ett till pappersbit redo för att kunna öppna dörren och komma ut från toaletten. annars måste ju hela proceduren göras om igen.

tvångstanke?
njae - R E N L I G H E T .

(detta mynnar säkert ut i att jag har inte världens bästa immunförsvar och blir väldigt lätt och ofta sjuk. kan hända kan hända)