welcome home
har legat i solen nästan hela dagen, men jag har svårt för att bli brun. jag har kasst pigment, + att jag överdoserar solskydd för jag är så rädd för cancer.
hursomhelst, har blivit lite röd/brun i alla fall. och såg nu att mitt ärr på kinden i ansiktet syns mer på grund av det. egentligen så tror jag knappt att det syns överhuvudtaget, fast JAG ser det. kanske bara för att jag vet att det är där. såg det i alla fall nyss i spegeln, det blev lite jobbigt. så, ligger framför tvn nu och kollar på något skitprogram för att tänka på annat. men somnar snart... ska ta en välbehövd kall dusch istället.
men men, lite smink löser det mesta.
karolinens bön
ja, kör väl ett "efter-psyk-inlägg" som vanligt då.
vet dock inte riktigt vad jag ska säga om denna gången. var ett tag sen nu som jag var hos LO då hon haft semester i 1 ½ vecka. men, hon tyckte vi skulle fortsätta med det vi höll på med senast vi sågs, alltså att bryta ner mig totalt. men jag ville inte idag, jag har mått så bra senaste veckorna nu. var inte alls sugen på att stå framför hennes spegel och ligga i fosterställning och gråta på hennes golv idag. antar hon fick mersmak efter senast, saddististika kärring.
hon höll inte med (varför skulle hon, det gör hon ju aldrig). dock berättade hon att hon hade pratat med sin chef/handledare i örebro om mig, och kommit fram till att vi (läs; hon) ska ta det försiktigt fram med att prata om "dom sakerna", då det kan bli för mycket och trigga fram saker som hon inte vill ska hända (läs; ta ansvar för). inte mig emot ändå, jag vill inte prata om det nu.
så idag pratade vi (läs; hon) om; skuld, skam och acceptans. det är tydligen stort problem att jag inte kan acceptera min ångest, depression och ja, allt som hör där till. jag vet inte jag, att acceptera för mig är som att säga "okej" och "erkänna" att saker har hänt. och hon kläcker ur sig "sandra, det HAR hänt, det här ÄR verkligheten. att acceptera är inte samma sak som att säga att det är okej, rättvist eller det rätta." och det stör mig, givetvis, att hon ska låta så jävla smart. jaja, diskussionen om vad acceptans betyder är inte över.
skuld och skam. ja... det blev för nära inpå "dom sakerna". och det blir för nära inpå "dom sakerna", så tänker inte skriva om det. nu.
fan. mår illa. nej, andas, släppa och gå vidare....
....det här ska inte få dra ner mitt välmående.
CAROLUS REX
nu har äntligen SABATON släppt det nya albumet "CAROLUS REX". har längtat som en galning efter detta, och ännu mera när dom släppte två låtar från skivan under våren - längtan har nästan var olidlig.
i början så var jag väldigt skeptisk till tanken på att dom skulle sjunga på svenska (skivan är släppt både på svenska och engelska), men när jag lyssnade på låten "CAROLUS REX" som släpptes för någon månad sen på svenska så blev det som en fet jävla käftsmäll. det blir så otroligt mycket mer känsla i det hela, och jag var fast. sedan så släpptes "EN LIVSTID I KRIG", en lite lugnare låt som jag behövde några lyssningar för att inse hur jävla bra den är. sen, har väntan varit lång.
MEN, nu sitter jag här och lyssnar igenom hela plattan som blev släppt på spotify igår (har även precis klickat hem skivan från ginza, givetvis). och, det är så fantastiskt jäva bra. förväntingarna som målades upp efter "CAROLUS REX" och "EN LIVSTID I KRIG" - är bemötta. det är precis så bra som jag ville och förväntade mig att det skulle vara...
...så, SABATON har, återigen - levererat till fullo. och jag ser fram emot att se dom en 8e gång live till hösten.
EVERYBODY NEEDS SOMEBODY
har ju, som ni märkt varit ganska frånvarande här på bloggen ett tag. det dyker upp ett inlägg lite då och då ibland, främst efter mina möten hos psyk för att uppdatera er om vad som händer där.
do you see the difference?
det finns egentligen en ganska så enkel anledning till varför det inte skrivs lika mycket längre; jag mår faktiskt ganska bra. + att min senaste möte på psyk (kan läsas här) gjorde något med mig tror jag, fast på ett bra sätt.
jag har nu börjat inse att det faktsikt spelar någon roll, och jag faktiskt har ett värde - jag och min kropp har ett värde. och att det faktiskt spelar roll vad som händer med den. att det inte är okej för någon annan att göra mig illa, och det är inte okej att jag gör mig själv illa heller. det har aldrig varit okej, och det kommer aldrig vara okej.
jag har så länge bara skitit i det, inte brytt mig, vad som har hänt har hänt och vad som händer, ja det händer. det har hänt så mycket med mig det här sista året. eller, faktiskt 1 år och snart 6 månader om man ska vara lite mera exakt. jag blev mer klar i huvudet, det är väl egentligen nummer ett. jag kan inte längre bedöva det. jag sticker absolut inte under stolen med att det här sista året har varit långt ifrån perfekt, jag är medveten över vilka vad jag ibland har gjort som inte har varit bra, alls - men - förstår ni vad svårt det är att bryta ett tankemönster som man har levt med i så många år? jag har ju alltid bara haft "mitt" sätt som, jag vet har varit dåligt, men som alltid har varit min trygghet. förut var det "bara" att göra så, eller ta det osv. nu är allting så mycket mer komplicerat, och så mycket mer krävande, ungefär såhär ser det ut, jag sitter och har panikångest över att jag hamnade i en flashback och fick minnesbilder som river bakom ögonen.
1. måste få bort, måste få ont, måste bedöva, måste nu
2. någonstans här komma på att det är fel
3. komma på anledningar till varför det är fel
4. ta kontroll
5. försöka hållla kvar kontrollen
6. andas...
7. ...andas
8. sysselsätta mig med någonting, hundar, musik, film, serier, gå ut och gå
9. hålla kvar kontrollen
10. ...andas ut, och återgå att leva
förut så var det ungefär
1. piller - ett glas med vätska - svälj
2. klar
alternativt
1. hitta något, någon eller någonting och gör mig illa
2. klar
do you see the difference?
jag ser flera.
hursomhelst,
det är inte så just nu, jag mår faktiskt rätt bra och jag har tänkt fortsätta att göra det så länge jag bara kan. jag är ju inte helt dum i huvudet, jag vet väl att det inte är för alltid, det är ju inte så att jag gått och blivit frisk liksom...
...men just nu; solen skiner, det är sommar, hundarna är friska, astman är lugn (jag sköter medsen), jobbet funkar bra, festivaltider, fina vänner, musiken är bra...
...och så finns det en person som får mig att le just nu, varje dag, fin är han ♥
det finns bara ett fel just nu,
jag saknar deall, sarorna, eRIC, johan...
och resten av mina säfflemänniskor. mina vänner.
mina bästa. er saknar jag mycket, och hela tiden.
♥
UNBREAKABLE
hade skrivit världens längsta blogginlägg, som allt också var i skrivet i en POSITIV anda.
och så försvanna allt.
irriterande som in i helvete.
förbannad jag blev nu.
orka skriva om.
ÅH SUCK.
i reach for the sky
♥
because everytime we touch, I get this feeling,
and everytime we kiss I swear I could fly.
because everytime we touch, I get this feeling,
and everytime we kiss I swear I could fly.
det där med att sakna något, eller någon när man inte har det nära.
it´s true.
MIN MENTALA ÅLDER
[ ] Du vet hur man kokar kaffe
[ ] Du använder dig av en kalender
[ ] Du äger mer än ett kreditkort
[x] Du vet hur man byter olja i bilen
[x] Du tvättar dina egna kläder
[x] Du röstar
[x] Du kan laga mat själv
[x] Du tycker att politik är intressant
TOTALT: 5
[ ] Du har alltid en penna på dig
[x] Du har fått kvarsittning
[ ] Du har glömt din egen födelsedag minst en gång
[x] Du gillar att gå ut och gå själv
[x] Du har tittat på pratshower
[ ] Du dricker kaffe minst en gång i veckan
TOTALT: 4
[x] Du vet hur man diskar
[x] Du kan räkna till 10 på något annat språk
[ ] När du säger att du ska göra något så gör du det
[x] Du kan klippa gräset
[x] Du kan få vuxna att skratta utan att skämma ut dig
[x] Du kommer ihåg att vattna blommorna
[ ] Du pluggar när du måste
[ ] Du slöar INTE i skolan/på jobbet
TOTALT: 5
[x] Du kan stava till ”erfarenhet” utan att kolla upp det
[ ] Människorna på Starbucks vet vem du är
[ ] Din favoritmat är hämtmat
[ ] Det första du gör på morgonen är att få i dig koffein
[x] Du kan gå och handla utan att köpa änågot du inte behöver.
[ ] Du förstår politiska skämt första gången de sägs
[x] Du kan skriva snabbt
TOTALT: 4
[x] Du har förstått att vädret ändras för varje timme
[ ] Dina enda vänner är från din arbetsplats
[ ] Du har varit på ett tupperwear party
[x] Du har förstått att ingen tar dig seriöst så länge du inte är över 25 och har ett fast jobb
[x] Du har fler räkningar än du kan betala
[x] De flesta av dina vänner är äldre än du
[x] Du kan säga nej till att stanna uppe hela natten
[x] Du använder internet varje dag
[x] Din garderob har inte rensats på ett tag
[x] Du kan läsa en bok och faktiskt avsluta den
TOTALT: 5
Min mentala ålder: 24 - SPOT ON!
it's all coming back to me
kommer på mig själv med att stirra ut i tomma intet.
jag är så efter och trög idag, mer än vanligt - det var tydligen möjligt.
just idag är jag väldigt, väldigt lättad över att jag endast jobbar 1½ timme om dagen för tillfället... en minut av mer "måsten" eller ansvar idag hade antagligen knäckit mig totalt. och idag tog allt extra lång tid, var tvungen att dubbelkolla så jag gjorde rätt hela tiden, glömde bort vad jag nyss gjort en minut tidigare - ångest.
tankarna har gått på högvarv hela dagen. och jag tappade kontrollen över dom för ett tag sedan, nu bara snurrar det, runt och jag vet inte riktigt vad jag ska göra utav det. sitter på golvet i rummet med datorn i knät och högtalarna rakt bakom öronen med hög musik - ett desperat försök till att tysta ner och vinna. försöker äta något, men jag mår bara illa. orkar inte... jävla ångest, jävla mående, jävla tankar, jävla liv och jävla helvete.
p a t e t i s k t .
ta en dusch och rycka upp sig istället vore en bättre idé antagligen.
så, jag kör på det istället.
I will come to you
jaha, ytterliggare en dag på psyk.
idag var det ganska jobbigt, eller jävligt jobbigt för att vara lite ärligare än så...
...LO har dom senaste gångerna jag varit där nu verkligen pushat och gått hårt på, om saker som jag inte alls har varit intresserad eller velat prata om. och detta har resulterat i - absolut ingenting, förutom en irritation mellan mig och LO och att hon, antar jag började tröttna, eller något.
men idag blev det lite annorlunda.
vi pratade lite om min sjukhusvistelse i veckan, hur astman var nu och hur jag mådde. det hade ju då skvallrats lite från MAVA till psyk att jag fick en redig dödsångest-attack där en sväng, så LO tog upp och började prata lite om den. om hur jag tänker på döden, varför jag är så rädd för den, med tanke hur jag har levt och vilken total noll respekt jag har haft, eller har, mot mig och själv och min kropp. det var ett konstigt samtal, och kändes väldigt konstigt att sätta ord på det, hur jag tänkt, eller tänker.
LO har en helkroppsspegel på sitt rum som jag fick ställa mig framför. där skulle jag titta på mig själv, för att visa och peka ut för mig själv vart någon annan har gjort mig illa, både fysiskt och psykiskt. vart det har gjort ont, vart det varit och känts trasigt... sen titta upp, och ha ögonkontakt med mig själv för att säga - att det inte var mitt fel, eller mitt val. det var inte okej, det är inte okej - och kommer aldrig att bli okej.
sen skulle jag vända mig bort en sekund, för att sedan vända mig tillbaka. och visa vart jag har gjort mig själv illa både fysiskt och psykiskt. och här blev det svårt, mycket svårare. för svårt. det var, eller är så mycket svårare att att inse, att acceptera för mig själv - vad jag SJÄLV har åstakommit mot mig själv. varför? alltså, på riktigt, jävla V A R F Ö R? sen skulle jag även här titta upp, ta ögonkontakt med mig själv och be om förlåtelse till mig själv, men det gick inte. jag bröt ihop. totalt.
jag undrar om jag någonsin ens har gråtit hos någon psyktant. jag var öppen - så öppen, som en jävla bok. det var som en flod som rann ur mig, det blev alldeles för mycket, för stort för hårt. det rann från varenda kroppsdel från mig, jag kunde känna det - och jag kunde inte stänga det och fick panik, panik, panik. LO hjälpte mig upp från golvet till hennes fula jävla soffa och smekte mig över kinden och huvudet, viskade ömt att det är okej, och för några få sekunder så trodde jag på henne. hon pratade lite om varför vi nyss hade gjort det här, men jag lyssnade halvhjärtat - det var svårt att fokusera. efter ett litet tag så hade jag stängt av igen och muren är uppe.
man skulle kunna säga, att hon antagligen fick sitt efterlängtade "break-throu" antar jag, eller något. och jag vill, som jag alltid vill - ta fram min försvarssida och vill aldrig sätta min fot där igen.
jaja, har inte så mycket mer att säga om det idag eller just nu. nästa vecka ska jag inte dit i alla fall, LO har semester. det är nog bra, behöver distans från henne nu. inte bara det att hon bröt mig i två delar, hon smekte mig på kinden och huvudet - tycker inte om när någon tar i mig.
hursomhelst, nu torkar jag tårarna, slänger på lite bra musik och ska baka kladdkakemuffins. då blir jag glad. ikväll ska jag dricka vin och ha det mysigt, det kommer också bli bra.
det löser sig alltid.
everytime we touch
har ju tänkt mig att börja om, göra om - göra rätt liksom. det kan ju inte vara försent? nej, såklart det inte är. det är ju bara det där att att faktiskt ta tag i och göra det, att ändra, att tänka annorlunda, prioritera annorlunda - GÖRA ANNORLUNDA.
det är så mycket som jag är trött på, som jag liksom bara inte vill längre.
- sjukhus - jag är så trött på sjukhus så jag kan inte ens förklara det, det är den värsta miljön i hela världen
- astma - kommentarer överflödiga
- piller - vet att det finns många som kommer läsa det här och tänka typ, "BULLSHIT", och ja det är möjligt att jag är typ ett vandrande apotek. men på riktigt, helt jävla på riktigt och ärligt - det är inte så att njuter av det. det har blivit ett nödvändigt ont, som jag inte vill ha. jag vill inte ha det, jag är så trött att halva tankarna alltid är på hur jag ska råd med dessa jävla piller nästa vecka och nästa vecka och nästa vecka. och då missbrukar jag inte ens längre - nu snackar vi endast om dom pillrena jag måste ha.
jag är så trött och utmattad på att alltid tänka på dessa jävla piller. hatkärlek, ren jävla hatkärlek. - medicinerna - okej, det finns några mediciner som jag liksom har förlikat mig med, som jag vet att jag måste ha varje dag för att kunna överleva. MEN KAN JU VARA EN IDE ATT FAKTISKT KOMMA IHÅG ATT TA DOM OCKSÅ DÅ VARJE DAG?
- ...vilket leder oss direkt in på nästa punkt - MINNET - mitt obefintliga röriga minne. mm, det är möjligt att det är lite charmigt och småkul utåt. men ni förstår inte, ni förstår inte frustrationen att aldrig ha koll, alltid tappa bort, alltid glömma bort.
- göra mig själv illa - svårast utav allt. och det är på så många olika sätt som detta yttrar sig. men det tänker jag inte skriva mer ingående om här, eller nu i alla fall. jag vet bara att - jag är nog fan bättre än så. någonstans, så är jag bättre än så.
- låta någon annan göra mig illa - punkt.
- våga släppa innanför - det är helt okej att släppa in någon. det är okej att berätta, det är okej att vara sårbar, det är okej att visa. det behöver inte vara en mur eller armlängd mellan. jag är inte en svagare människa bara för att jag visar.
jaja, det är väl bara att göra?
...suck.
mama, i'm comming home
natten var åt helvete och likaså morgonen. men! jag kommer få åka hem och lämna sjukhuset idag!
syret i blodet låg perfekt igår så då tig vi bort det. blev dock sämre på kvällen och fick ett litet anfall igen så blev syrgas och sen mask igen.
nu ligger syret högre igen, inte perfekt men tillräckligt. så jag frågade snällt, ja snällt, om jag kunde få åka hem ändå. andningen är mycket bättre och jag kunde utan problem gå dom 4 meter till toa imorse utan att typ dö. och tillslut så sa läkaren att det var okej om jag själv verkligen kände att det kommer att gå okej.
kommer bli en del medicinätande nu ett tag framöver, men det gör ingenting. för jag ska äntligen få åka hem!
lite tråkiga sjuka bilder jag underhöll att ta på mig själv under dom "bättre stunderna" haha.
open up your eyes
ja, sedan senast jag skrev så blev det inte alls bättre.
fick bli hämtad med ambulans igen, och sedan sitta på akuten i över 4 timmar och sen tillslut bli inlagd på MAVA. har hunnit med det mesta; haft dödsångest, gråtit massor, haft panikångest, haft bara panik, röntgat lungorna, skällt ut sköterskor, sett en arm som var helt av, fått x antal sprutor (varav en i benet som gjorde helvetiskt ont), trott att jag ska dö.
har legat konstant med syrgas då jag har legat på 73% som minst, och man ska helst ligga på minst 90% i blodet för att det ska vara bra. inhalerats i mask, vet inte hur många gånger, kommer dock inte ihåg vad medicinen heter. och har fått 17 sprutor in i armen med medicin som gått direkt ut i blodet som ska vidga luftrören. ett tjugotal kortisontabletter, slemlösande, alvedon, smärstillande i benet (har tydligen hostat en liten spricka i revbenet) och har väldigt ont i bröstkorgen efter att behöva ta i så mycket för att försöka få lite luft i över 12 timmar. fått medicin för att inte tuppa av, fått lugnande...
...alltså, jag har halva sjukhusförrådet i mig tror jag.
men nu är jag mycket bättre.
stände precis av syrgasen då jag har fått upp värdena nu till 90%, så har stängt av på prövotid för att se hur det funkar. jag kan ANDAS, blir fortfarande tät ibland, men det går över snabbare med inte lika mycket medicin som behövs. febern fortsätter stadigt gå nedåt, är inte lika borttappad i huvudet längre och är klar och med.
allt går alltså åt rätt håll, och jag hoppas få komma hem snart... kanske redan ikväll, fast det blir nog inte förrän imorgon.
ett stort tack till alla som skickat sms, skrivit på facebook eller helt enkelt bara har visat en liten omtanke ♥
sicko
spännande grejer hände idag. är förkyld, och det ihop med astma är ingen bes kombination. har känt av astman sen igårkväll, men tänkte jobba ändå, det är ju bara 1 och en halvtimme.
sket sig, totalt. efter 30 min ringdes det efter ambulans, jag var snurrig och tuppade tydligen av lite på grund av för lite syre till hjärnan. jaja, fick hjälp av ambulans och åkte till akuten.
lämnade dock akuten efter 2 timmar utan någon vidare behandling. fick panik av att ligga i det lilla rummet ensam med alla slangar och något som satt fast i armen. drog ut allt och åkte hem.
fortfarande tungt att andas, men ska vila och inte röra mig något alls. det blir nog bra.
mitt i all yra var jag tvungen att ta kort på lilla ynkliga mig:
awaking the centuries
jag är sjuk.
fast inte sådär dödligt jobbigt sjuk. har ont i halsen, snuvig och hosta. en ganska lätt förkylning med andra ord. har lite feber till och från, men inget värre än så. jag hoppas det stannar så, min astma är ju rätt känd för att fucka till allting vid minsta lilla förkylning annars. men hittills är den lugn, skönt.
nu till någonting helt otroligt :
JAG SOV UTAN SÖMNPILLER INATT.
mm - I know. är lika chockad jag, visst nu blev det ju det vanliga med mardrömmar och vakna 70.000 gånger. men att jag faktiskt somnade, överhuvudtaget, men tanke på att jag är förkyld också, det trodde jag aldrig. när jag varit utan förr så somnar jag inte, och "somnar" jag så är det så "lätt sömn" så jag sover knappt ändå och mardrömmarna är 1000 gånger värre.
framsteg minsann, får se hur det går inatt. kan inte hämta ut apodoserna förrän imorgon.
SWEDEN ROCK 2012
32 långa dagar kvar tills jag andas festival igen. längtar så det gör lite ont i hjärtat varje gång jag tänker på det. hursomhelst, slänger in några videos på dom band jag ser fram emot att se.
(spola fram till 1,20)
(spola fram till 1,20)
